Holding Breath

 

Installation, visad på Umeå konsthögskolas bachelorutställning februari 2007. Träd, blomblad, singel, tv-monitorer, projektion, ljud, doft.

Jag såg ett magnoliaträd framför mig under en väldigt lång tid. Ett halvår, kanske flera år. En typisk magnoliablomma är vit och skört rosa. Denna blomma behövde, eller krävde, en gråskala - därför att en magnoliablomma är så anspråkslös, samtidigt som den är så självklar och så oerhört vacker att omgivningen bleknar.Jag hade redan från början klart för mig att en magnoliablomma inte är så skör som den ser ut. Den är så stark att den lever även efter att den trillat av pinn. En människa har endast några minuters hjärnkapacitet efter att all annan funktion avstannat.
Eller hur är det med den saken? När är en blomma död? Eller trädet som den sitter på för den delen?
I regel dör en människa i ordningen andningsuppehåll - hjärtstillestånd - total hjärninfarkt. Det måste betyda att man är ett steg, om än ett litet steg, närmare döden om man håller andan.
Det blir då en fråga om kontroll. Med ett andetag bestämmer jag att jag fortsätter leva, åtminstone tills det är dags att ta ett nytt, då gör jag valet igen.
Kontroll är något människan ägnar sig mycket åt, medvetet eller omedvetet. Vi försöker ha kontroll över vad vi får och inte får göra genom regler och lagar, vi vill ha kontroll över omgivningen, genom att kartlägga, ändra, äga och bevaka den, vi försöker kontrollera våra kroppar och det intryck vi ger till andra. Men över två saker har vi ännu inte lyckats få makt och det är också våra största dilemman; tiden och döden. Tiden går vad vi än försöker göra och ingen har knäckt dess gåta. Men med fotografiets, filmens och fantasins teknik kan vi åtminstone fånga, om inte tiden i sig, så känslan av den - och därigenom få den eftertraktade känslan av kontroll. Platsen fångar något av den flyktiga känslan av tid i olika lager. Blombladen som livet sakta rinner ur, eller dog de redan då de föll av? Hur länge lever träd och när räknas de som döda? Är man något mer död när man håller andan? Är en inspelning nutid eller dåtid?
Sakta kröp en känsla av obehag på mig, där jag insåg att vi inte bara ofta saknar kontroll, någon annan har också kontroll över en. Den kontrasterande färgen till den skört rosa med gråskalan, blev grön som i en övervakningskamera med night vision. En sådan kamera ser mig till och med när jag själv inte ser någonting.Den fysiska formen blev inspirerad av en japansk trädgård, en kultur som i mycket handlar om kontroll, men också om ödmjukhet. Kan det vara kontroll att acceptera att man inte har kontroll?
I en japansk trädgård ska man traditionellt inte kunna se hela trädgården på samma gång. Väcker det en känsla av vanmakt eller nyfikenhet?
Hur mycket kan vara konstgjort för att en trädgård fortfarande ska handla om naturen? Idag kan en trädgård t.o.m. vara inomhus och växterna leva på lånad tid.

watch video documentation

 

Installation, exhibited at the bachelor exhibition at the Academy of Fine Arts, Umeå February 2007. Trees, petals, shingle, TV-monitors, projection, sound, scent.

A large room, with an artificial garden and the sound of birds, the sound too with something haunting and artificial about it. Within the room there is a smaller room, with monitors, showing the room outside. One might or might not become aware it is a recording.
A projection on the wall becomes the illusion of an aquarium, despite the purpously visible projector. There is a human being in the water.
The work is much about control, losing it and having it. Time in layers; is a recording past or present time? The dying trees build some kind of garden, still with a sweet smell of flowers and the haunting sound of birds.
The installation gets all the light from the glass ceiling, which was the reason many visitors came both in the day and the evening. An art magazine article described it as "not so much site specific, as site acting".